Stygn för stygn

I början av 2012 såg jag fjärilen, på omslaget på 

tidningen Cross Stitcher. Den var så vacker så jag köpte tidningen och ganska snart efteråt beställde jag ett broderikit från Storbritannien.

In early 2012, I saw the butterfly, on the cover of Cross Stitcher magazine. 

It was so beautiful that I bought the magazine and pretty soon after that I ordered an embroidery kit from the UK.

Jag förberedde tyget och centrerade mönstret på tyget för att räkna ut var jag skulle börja. Jag minns att det var så roligt att återigen brodera korsstygn. Det som jag hade gjort så mycket under skoltiden.

Men tydligen så kom jag ej så långt. 

Något annat tog min tid.

I prepared the fabric and centered the pattern on the fabric to figure out where to start. I remember it was so much fun to embroider cross stitch again. The thing that I had done so much during my school days.

But apparently I didn't get that far.

Something else took up my time.

Tiden gick, år 2014 på sommaren, var följande gång som jag ägnade tid åt broderiet. Jag kom en bit.

Time passed, and in the summer of 2014, it was the next time I devoted time to the embroidery. I advanced a little bit.

Sedan blev det åter liggande, till sommaren 2017.

Den högra vingen börjar framträda. Sedan vilade broderiet länge...

Again a couple of years went by, until the summer of 2017.

The right wing begins to emerge. 

Then it went hibernating again, for a long time...

Fram till denna sommar 2024. 

I juli, närmare bestämt den 20 juli, när jag efter ett bestämt beslut i maj, äntligen hade fått den svarta spetsstickade långkoftan klar, ett projekt som tog tre år, då sneglade jag på broderiet som låg väl synligt på en hylla bland garner och annat handarbetsrelaterat.

Där och då tog jag ett beslut, igen, att brodera lite varje dag.

Så här ser det ut nu. 

Det kommer att bli ett fullbordande!

 Until this summer 2024.

In July, more precisely on July 20, when, after a firm decision in May, I had finally finished the black lace knitted long cardigan, a project that took three years. I then glanced at the embroidery lying clearly visible on a shelf among yarns and other handicraft related items.

Then and there I made a decision to embroider a little every day.

This is how it looks now. It will be a completion!