Konsten att ge upp / The Art of Giving Up

Det började bra. 

Sticktidningen med koftan som jag gillar så mycket och som jag sparat i flera år och garnet som jag tittat på nu och då. Tyckte de passade ihop. Masktätheten diffade lite förstås.

It started out quite well.

The knitting magazine with the cardigan that I like so much and that I've saved for several years and the yarn that I've been looking at now and then. I thougt they were a good match. Though the gauge differed slightly.

Men jag stickade på. Dock visade det sig att masktätheten diffade så pass mycket att det skulle bli en rymlig kofta. Jag ville ha den figurnära. Så jag repade upp och valde en mindre storlek.

But I knitted on. However, it turned out that the gauge differed enough to make the cardigan roomy instead of close fitting. So I unraveled and chose a smaller size.

Med ovanligt mycket motstånd i stickandet som borde ha fått mig att inse att jag inte var nöjd, 'lyckades' jag ändå komma så långt att jag hade börjat på ärmarna. Först då tog jag fram tanken att jag faktiskt var missnöjd. Garnet hade en för rustik känsla. Den här koftan ville stickas i ett mjukare garn.

With very noticeable resistance in the knitting, a clear sign that  I wasn't happy with it, I still managed  to knit quite a lot before admitting for myself that the yarn was too rustic for this cardigan. It wanted a softer yarn.

Garnstumpen ovan är en av ledtrådarna som jag fick av min katt att det var dags att ge upp. Han gillar garn, att leka med men emellanåt också att äta. Det här garnet verkade vara mycket tilltalande. Han åt upp flera garnändar som jag lämnat för att ha till att sy ihop med. 
Om jag var glad...

The yarn stub is one clue that my cat gave me to make me realize that it was time 
to give up. He likes yarn, to play with and sometimes to eat. This yarn in wool  and nettles seemed to be his favorite so far. He ate several ends...

Känslan av lättnad var stor när jag väl insåg att garnet 

skulle bli något annat. Att repa upp gick snabbt. Jag ville också göra klart garnet för stickning så jag satte igång processen för att få det rakt igen.   

The feeling of relief was nice when I finally decided to unravel. 

It was easily done and I started the process to straighten the yarn immediately.

Fina krulliga härvor hänger på rad.

Nice curly hanks on line.

Så följde blötläggning i någon minut innan jag hängde 
upp dem på stången igen. Efter en stund kramade jag ur 
det mesta av vattnet och fluffade upp härvorna. 

Några gånger under torktiden behöver man rotera 
härvan runt stången och fluffa upp garnet. 

After some soaking I hung them on the bar.  After a while I squeezed out most of
 the water and fluffed them.  A couple of times during the drying time you need to 
rotate the hanks around the bar and fluff the yarn.

Garnet i nya fina nystan i väntan på att bli något som 

passar det bättre!

Och vad lärde jag mig av detta?

Känns det inte bra så är det inte bra.

Fast jag vill hellre säga - känns det bra så är det bra - 
i annat fall, repa upp.

The yarn in new nice balls waiting to become something more suitable.

And what did I learn from this?

If it doesn't feel good then it isn't good.

But I would rather say - if it feels good then it is good - otherwise unravel.